Lystring, nu kan ni nå mig och ställa frågor direkt till mig. Ask.fm/howtoconfrontreality

Gå gärna in och ställ frågor om kanske era vardagsproblem så kan jag försöka svara så bra jag kan :-)

Detta inlägget gör jag nu pågrund av att jag inte mår så bra just nu. Jag har precis blivit frisk så de känns ju bra. Men i mitt tidigare inlägg nämnde jag att jag gillar en kille. Så nu kommer jag dra vår historia.
~~~~~~~~~~~~Love~~~~~~~~~~~~~

Vi träffades på ett läger. Umgicks varje dag, som vänner såklart. Jag trodde han var mer badboy av sig första gången jag såg honom, men av alla tjejer så gick han fram till mig och börja prata. Allt var perfekt. Efter lägret börja vi ses oftrare och oftare. Jag kände efter ett tag en pirrig känsla i magen. Bara själva tanken av honom gjorde mig skakis. Men han hade en flickvän dåh. När vi kollade på eurovision gjorde han slut med henne, jag vill inte låta elak. Men jag såg då en möjlighet för oss! Men åter igen... Bara vänner. Oavsett hur intima vi blev så ville han bara vara vänner, vilken jag inte fattar. Vi hånglar och han säger att vi bara är vänner.
Jag förstår mig inte på de. Jag har flera gånger försökt förklara hur jag känner men är rädd att förlora honom... Jag skulle göra vad som helst för honom... Jag tror jag kommer spricka av gråt om jag inte får ur mig mina känslor!

~~~~~~~~~~~~for him~~~~~~~~~~~

Jag vet att han inte läser, han vet inte om min blogg men om han skulle läsa skulle jag vilja säga att jag inte står ut med att bara vara din vän... Jag vill kunna säga att jag saknar dig, att jag vill att du ska hålla om mig och att jag älskar dig. Hoppas att du någon dag kan säga de samma till mig, oavsett vart detta leder kommer vi alltid vara vänner! Men jag står inte ut med mig själv i vetskap om att du inte vet hur jag känner...

~~~~~~~~~~~~for him~~~~~~~~~~~

Om ni tycker om någon ska ni inte vara rädda för svaret, för om ni håller tillbaka kommer ni aldrig få reda på svaret... Och jag vet att jag också bör berätta men min och hans relation är ganska komplicerad... Så jag ska ligga lågt tills på torsdag... Då jag ska berätta och hoppas på ett positivt svar... Men innerst inne vill jag bara säga tack till er som läser och hoppas ni kan sprida min blogg så att de kanske kan bli fler som börjar läsa?? Älskar er, något jag vågar erkänna??

Jag tror jag har gjort de största misstaget... När man tycker om någon ska man inte hålla de inne. Man ska gå fram te personen och berätta som de är innan någon annan hinner före. Nu kanske han aldrig blir min.... Låt inte dig låsa in dina tankar, släpp ut dem! ??

Hej, jag hade tänkt ta upp någonting lite allvarligare så känslika läsare bör sluta läsa...
~~~~~~~~~~~WARNING~~~~~~~~~
När jag gick i 6:an fick jag sexuella övergrepp från min bästa vän. Jag var blyg och osäker på den tiden. Men de värsta av allt var att inte kunde säga NEJ, istället försökte jag ignorera och hoppas att han skulle sluta. Varje dag drog han in mig på toaletterna och började ta på mig, till att han ville att jag skulle ta på han. Mina vänner visste om vad han gjorde men gjorde inget för å stoppa han.
Han tog mig på Brösten, rumpan och vid fittan, ibland utanpå kläderna och ibland innanför. Han hade skickat sms om att han ville ha sex med mig men jag våga aldrig svara på smsen, vi var lixom bara 13 år gamla.

Jag som inte våga säga nått bad en dag en kompis att berätta för en lärare, jag kallades te rektorn med min lärare. Rektorn och läraren verkade inte ta detta på fullaste allvar, dem sa bara att han skulle säga förlåt, ge en kram och så skulle allt bli som vanligt, men förlåta kunde jag bara inte göra... Även om jag försökte intala mig att nu blir allt som vanligt. Mina föräldrar ville polisanmäla honom för de sexuella trakaserierna men jag kände att de inte var värt att spendera tid på de.

Jag och hans föräldrar kan prata som förr men inte jag och han.