Idag tänkte jag ta upp nått som står mig nära hjärtat... Ni vet att jag fick sexuella övergrepp mot mig i 6an...

Jag står mot all mobbning... Att se någon bli utsatt alls i en situation som man får personen att må fysiskt dåligt eller psykiskt, oavsett vilket är båda obegripligt hur mycket och ofta de egentligen händer i vårt samhälle...

Jag sätter här med ned foten och säger NEJ till våldtäkt, NEJ till folk som blir slagna, NEJ till mobbning...
Vi människor är väldigt fega av oss. Ser vi någon som blir utsatt är inte våran första tanke att hoppa emellan, för att vi tror vi ska bli utsatta... Men om vi skulle hoppa emellan... Vad skulle hända då?
Jag tror på att skulle folk se någon som blir utsatt och hoppa emellan kan man rädda ett liv...

Jag kan bah konstatera att om jag vågat berätta vad som hände mig till en vuxen så skulle jag må bättre... Jag skulle nog ha mer vänner, för att de har blivit i min natur att jag inte litar på människor längre, jag är rädd att jag ska utsättas... Nu tycker jag att vi ska sätta pungt för detta, vi ska minska att se folk bli utsatta! Vi unga är väldigt dåliga på de... Inte alla men många, men vuxna är inte bättre för de. Dem kan också tänka efter. De är dags att vi blir modigare och kryper fram från våra gömställen! Tillsammans är vi starkare!!!!!

Men då gäller de att någon börjar! <3